Man kan aldrig riktigt säkert veta var man har den skånske vispunkaren Rick Titrö. I höstas släppte han sitt andra album "Laglös" tillsammans med sitt löst sammansatta kompband Kärleksministeriet som vid tillfället utgjorde en stor akustisk orkester med en mängd folkinstrument såsom fiol, dragspel, mandolin, banjo och kontrabas. Redan nu i vår släpper han splitkassetten "Luffarpunk vol 1" ihop med folkpunkbandet Hoppstylta där Rick framstår som Malmös svar på Billy Bragg, helt ensam med elgitarr och munspel. Till vardags är det också så vi brukar möta honom, helt ensam rakt upp och ner, ibland akustiskt, ibland elektriskt. Sist Kärleksministeriet sammanträdde var det dock i form av en högoktanig rockkvartett. För närvarande skriver Rick dessutom på två album: en musikal om allt vad det innebär att växa upp samt ett mer kuplettartat album. Man kan helt enkelt aldrig vara riktigt säker på i vilket format Rick Titrö dyker upp. En sak som är säker är åtminstone att det alltid rör sig om berättande texter på rå skånska, ofta samhällsmedvetna eller terapeutiska, ibland humoristiska och underfundiga. Texter som bland annat gör upp med vita kränkta män, lokalpatriotism och farorna i att fastna i vuxenlivet.