David Ritschard sträcker ut sina armar, lutar sig fram och låter publiken fånga honom. Den 2000 personer starka åskådarskaran för honom på sina händer genom konsertlokalen. David sluter ögonen. Platsen är Fållan, söderort, Stockholm. Våren 2022. På ett år har David Ritschard blivit en av Sveriges mest älskade och omtalade nya artister. 
 Albumet Blåbärskungen släpptes hösten 2021 och föregicks av en rad uppmärksammade singlar. Visst hade en stadigt växande skara fans upptäckt honom tidigare än så. Från åren som hårt arbetande medlem i bluegrass- och countrybanden Spinning Jennies och The Greenline Travellers över till rosade solodebuten Brobrännaren 
 Men med Blåbärskungen föll saker på plats på allvar. Aftonbladet kallade det ”Årets album” och DN ”Smått genial”. 
 Framförallt var det hos publiken något hände. Från att ha varit en angelägenhet för en mindre skara konnässörer vidgades fanbasen åt alla håll och kanter. Människor från de mest skilda åldrar och bakgrunder strömmade till konserterna och spred ordet om mannen från Björkhagen. 
 Hans generösa, uppriktiga, humoristiska och egensinniga person var något folket inte visste att de saknat men omedelbart omfamnade. 
 Mest handlar framgångarna dock inte om David Ritschards egen person, utan dom han sjunger om. De livsöden, världar och berättelser som befolkar hans låtar. Ofta tagna ur en arbetarklass verklighet som annars inte skildras i svensk musik. 
 Publikens händer kommer bära David Ritschard högt och länge.