Med ett förflutet i Sugarplum Fairy har Carl Norén upplevt framgången och på köpet fått se världen från scenkanten. Vid sidan av har soloprojekt sjösatts, men slaget efter Kristian Gidlunds bortgång blev ett hårt sådant. Sugarplum Fairy ligger i träda och under eget namn har utgivningen varit sparsmakad. Det skulle dröja till våren 2020 innan den skaparlust som omringat honom skulle välja att komma tillbaka. Isolerad i en stuga i Dalarna, långt från den puls som funnits kring Carl de senaste åren som stadsbo, påbörjades en resa tillbaka i både hans egen musikaliska värld såväl som litteraturens. Undangömda bland rudimentära inspelningar i en mobiltelefon doldes två tolkningar av dikter signerade en av arbetarlitteraturens främsta, Dan Andersson. Arbetet med att tolka de texter som, trots deras ålder och det samhälle som rådde när de skrevs, ändå får anses som just tidlösa, har sin utgångspunkt i en större antologi med allt som utgivits i författarens namn. Urvalet har inte fått begränsats av enskilda verk eller utgivningsår, de texter som talat starkast har fått sin givna plats. – Jag bläddrade, läste, och började med de jag fick en stark känsla för. Därefter började jag skriva melodier till dem. Jag fortsatte och egentligen kan man väl säga att jag tonsatte allt, eller i alla fall alla jag kunde.